Det finns en person...
Dagen har varti bra, ingen jättehosta och så så jag har lekt med William på hans rum hela dagen, fram till precis när hans så jävla sura pappa kom och hämtade honom.
När jag fick post innan idag så gjorde jag som alla andra männniskor i världen gör de får post. Nämligen öppnade den. Eftersom jag bor ensam med William är det bara post till oss som kommer och det finns ingen anledning för mig att kolla namn på kuverten, jag har inte gjort det på flera år. När jag då öppnade ett av breven så visade det sig at det var till Danne. Jaha, ojsan, så han fick det när han var här. "va fan har du öppnat det för?!" !För att jag inte såg att det var till dig, bara jag som får post här så jag brukar inte kolla namnen liksom"
Det tyckte han var väldigt märkligt. Han tyckte också det var väldigt märkligt att brevet kommit hit.
Ja, det är verkligne märkligt med sådana händelser... (svärord) Fast min hemlighet är ju givetvis att jag kontrollerar hela Sveriges postgång och får hem post från alla personer jag vill klämma åt på diverse sätt. Coolt va?
Jag undrar en sak. När man går över en gata mitt i stan med en liten unge, är det inte brukligt att man håller sagda unge i handen då? Eftersom små barn ofta typ, ehm trillar? Eller hittar en kul sten att plocka upp mitt i allt? Eller för att de är så små så att bilförarna knappt ser dem?
Det gör man inte, det har jag precis fått reda på. Därefter fick jag reda på att jag var en jävla sopa som inte gjorde annat än och gnälla.
Därefter det fick jag reda på att jag istället skulle glädjas över att det lilla barnet precis fått massa kläder och leksaker.
Ehm, what? Snacka om att inte ha någonting i huvudet...
Jag då alltså, som tydligen inte fattar någonting alls.