Tjejlarv
Woho tänker nu vissa av er, hon gråter när hon har lagt sig. Men sorry, igen, så är inte riktigt fallet. Jo visst, vi hade lagt oss och jo visst jag bölade. Men varför? För att jag läste ut min bok, den jag skrev om igår. "Boktjuven".
Och det ska jag säga er, att jag har läst mycket. Egentligen är "mycket" en enorm underdrift, men ja, ni fattar. Jag har läst mycket. Men aldrig i hela mitt liv har en bok satt sig så hos mig som den gjorde. Fast att boken var helt annorlunda och man visste hur den skulle sluta redan i början, så var jag inte alls förberedd på det. Det var alldeles fruktansvärt. Det var så tydligt, precis som om man verkligen var där med den här flickan... Usch!
Så tänker ni kanske "Uhm det var en bok om andra världskriget. På hur många olika sätt kan det ha slutat liksom? Vad fan väntade du dig?" Men det går inte att förklara.
Så ja, när Stefan somnat så grät jag som en bebis ner i min kudde. Lite komiskt egentligen... Men inte kunde jag ju göra det när han var vaken.
"Varför gråter du?"
"Uuuuäääh! För att... snyft... För att... Buuuhuuu...! För att min bok var så sooorglig!!!"
"Uhm, okej...?"
Hahaha!
Nu ska jag städa!
