Detaljer gott folk, detaljer!
MEN oavsett, trött eller ej, jag är INTE dum i huvudet. Jag riktigt irriterad på folk just nu!
Jag ser när folk ljuger för mig (eller hör). Även om folk tror att de är skitbra på att ljuga, så är de det inte alls.
Jo klart, vissa. Men inte nån jag känner iallafall.
Vet ni var jag har lärt mig detta? Genom att kolla på Våra Bästa År. Haha... Sjukt, men sant. Genom att streck-titta på det under tonåren så har jag lärt mig att det man tror om en annan människa oftast är helt sant.
Märk väl att jag skrev oftast, för att vara paranoid och inbilla sig saker är en helt annan sak än att känna eller veta.
Som sagt, det är detaljerna det hänger på
Jag VET när nån ljuger OM jag vill veta det. Man kan alltid låtsas som om att man inte alls fattar vad det handlar om eftersom det oftast är skönast för en själv, så behöver man itne ta itu med folk och konfrontera dem.
Såklart kan inte alla märka när folk ljuger för en, antar att det såklart finns folk som är så inskränkta i sig själv att de inte märker nånting. Men i regel är det ju knappast så.
Jag menar, herregud, som om man inte vet om att exempelvis ens partner är otrogen mot en? Jag visste det, mer eller mindre hela tiden, men gjorde inget åt det. Bara blundade och fortsatte med livet och intalade mig själv att jag hade fel. I flera flera år!
Hur dum får man bli? Seriöst?
Men så dum var jag, och så dumma är iprincip alla människor och DET är sjukt. Och pinsamt.
Nu gör det ju ingenting, och inget jag tänker på och absolut bara bra för alla parter.
Möjligtvis att man kan missa en engångsgrej eller så, men inte om partnern har ständiga "snedsteg" och speciellt inte med samma person/er.
Dubbelmoral är också ett vanligt förekommande i såna här fall. Ni vet;
"Om jag ljuger för dig så gör det inget. Men om DU ljuger för mig, då JÄVLAR kan du dra åt helvete!"
Äh, det är itne klokt vad människor gör mot varandra.
Snacka inte om hur korkat det är att ljuga på en rak fråga. Ett exempel;
I telefon.
"Hej vad gör du?"
"Eh, ingenting, är sjuk och ser på tv."
"Jaha, men jag såg ju dig ute precis ?"
"Eeeh..."
Nu gäller det inte bara just en partner, utan mäniskor över lag.
Man vet om ifall en vän ljuger för en. Man vet helt enkelt om att folk går bakom ryggen på en, oavsett om det är partner, vän eller familjemedlem.
Man vet, oavsett vad man intalar sig och hur mycket man än ljuger för sig själv.
Man är barar ett offer för att man gör sig själv till ett. I såna här situationer alltså, inte om någon kommer fram och skjuter dig i huvudet mitt på gatan. Då har du förmodligen förtjänat det.
Haha, bara skoja ;) Eller?
Men, hur kan man vara så dum i huvudet att man väljer att fucka sitt eget liv och mående för att man är rädd för att bli själv? Aaalldeles ensam? Utan nån partner? Utan sin bästa vän? Snyft!
Ja buhu, stackars sig själv va? Nej verkligen inte! För vem fan ska ta hand om dig om du inte själv gör det?
Kan du begära respekt av andra människor om du inte ens respekterar dig själv?
Näää, det kan man inte.
Och nu är jag ännu mer irriterad.
Eller är jag paranoid? Haha, vem vet ;P
Men, det jag ville komma fram till var det att det lönar aldrig sig att ljuga. Oavsett om du ljuger för någon annan eller för dig själv. Till slut kommer ändå sanningen fram och då kan man inte ljuga mer.
