Quiet
Igår, på en plats i min stad, hörde jag att några personer pratade om en annan persons förhållande.
En sa "Jag tycker att det går för fort"
Funderade på det där sen.
För fort.
Vaddå för fort?
Jag förstår ju vad personen menade, men varför är vi så jäkla restriktiva för?
Om någon gör en kär och lycklig, varför ska man vänta?
Särskilt när man är vuxen och faktiskt vet vad man vill ha, vad man redan har väntat på.
Varför ska man vänta eller ta det lugnt? Man kanske dör imorgon.
Människor över lag väntar på allting.
Jag med.
Väntar och väntar och väntar på att "allt ska ordna sig".
Slösar bort år efter år på att gå i samma spår och göra eller inte göra samma saker varje dag fast man hellre skulle vilja springa naken på en strand i Mexico.
Typ.
Hade jag sprungit naken på en strand i Mexico hade jag nog hamnat i fängelse. Fast å andra sidan så hade man haft provat det också då.
Haha.
"Vad ska folk tycka"
Fuck folk.
Folk som "tycker" är bara avundsjuka ändå.
Eller hur?
Egentligen.
Och det vet dom själv innerst inne.
Jag vet det när jag "tycker" och då blir jag bitter på mig själv och påminner mig lite fint om att jag kanske ska sköta mitt eget liv och inte tycka och tänka om andras och att jag kanske själv hade levt lite bättre om jag själv slutade vänta på allting hela tiden och istället GJORT NÅT.
Vi är allt jävligt dumma, vi människor.
Går genom livet och dömer andra samtidigt som vi är rädda för att själva bli dömda, samtidigt som vi i talar oss att "Jag gör precis som jag vill, det ska folk skita i"
Fast man gör inget.
