goldiebynight

I ett par dagar har jag haft ett slags missmod över mig. Det har liksom gripit sig fast och ligger och gnager där bak i dimman och det går inte riktigt att få tag i vad det är.

Eller varför.

På nätterna viker det inte heller undan utan jag vaknar istället totalt utmattad på morgonen.

Minns bara vagt vad jag drömt och kan inte få ihop det till nåt utom att det ligger kvar en känsla av sorg och lite lätt panik.

I morse när jag var påväg till jobb så satt jag som vanligt och lyssnade på musik och bläddrade på Pinterest.

 Ett inlägg kom upp som verkligen passar in just nu...

 

För vet ni.

Precis så är det.

Och vad som kom som nästa insikt var att jag faktiskt tappat bort mig själv. 

Ingenting av allting som jag älskar att göra, gör jag.

Ingenting.

Jag varken läser, skriver, ritar eller målar.

I storarummet hänger två stora blanka canvastavlor och väntar på att bli målade.

Men jag har ingenting att måla.

I den där skrivboken ligger några sidor skrivna och väntar på att det ska skrivas mer.

Men den ligger i en låda nånstans som jag inte ens vet var den är.

Jag har tre beställningar på tavlor, några på tatueringsskisser, födelsedagskort...men jag är som blockerad.

Det finns ingenting att plocka fram, det är inlåst och nyckeln tappad.

 

Vet ni, att förr kunde jag gå i timmavis inne på antikvariat och leta efter böcker.

Letade aldrig efter nåt särskult utan visste bara när "rätt bok" var hittad.

Jag har utan tvekan läst över tusen böcker.

Tusen böcker i alla möjliga olika genrer från poesi till Bibeln.

Nu finns varken tid eller ork eller ro att läsa nånting.

 

Men nu är ju det här fanemig ohållbart!

Kom igen...

Ja, jag vet, det är bara jag själv som leta efter och hitta "det där" igen.

Så nu ska jag gå.

Gå på skattjakt.

Vilse kan jag iallafall inte gå, för det är jag ju redan.

 

Hej.