5
Denna drömmen;
Är ute nånstans mitt i natten, ensam, hamnar i nån liten övergiven stuga där det sitter en gammal kvinna med långt vitt hår.
Det står en stor öppen spis med brasa i, inget annat i stugan.
Jag sätter mig ner hos henne och hon börjar prata.
Vad hon sa minns jag inte men plötsligt sa hon åt mig att gå.
Jag hade av nån anledning tagit av mina skor och min jacka och bad att få ta dessa.
"Nej nej nej! Du måste ut härifrån nu! Spring! Jag skulle aldrig släppt in dig! Spring!"
Hon såg helt panikslagen ut och skrek om och om igen att jag måste ut och försökte samtidigt slita ut mig ur huset.
"Jag måste ha mina skor!"
skrek jag tillbaka
När vi stod i dörröppningen så kom det en man springande och lyfte undan den gamla kvinnan och jag vände mig inåt huset för att ta mina saker.
När jag vänder mig om är dörren stängd.
Jag försöker öppna den men den går inte att rubba.
Jag skriker på hjälp, mannen försöker få upp dörren utanför och jag hör kvinnans klagande röst
"Jag skulle inte släppt in dig och du skulle ha sprungit när jag sa åt dig"
Jag inser att jag någon står bakom mig, blir iskall i hela kroppen.
Kastar mig ner på golvet och kryper in i ett hörn, blundar hela tiden med tanken att om jag inte ser så kan jag inte bli skadad.
Dra jackan över huvudet och snyftar högt.
Vaknade med ett ryck.
Mitt i natten, kolsvart i sovrummet, dörren stängd.
Jag låg själv där inne men jag var dock inte ensam.
Fy fan så rädd jag var.
Det går inte ens att beskriva rätt.
Jag tvingade mig själv att blunda, bara det att jag inte ens öppnade ögonen när jag vaknade utan tog med mig tanken om att blunda ifrån drömmen...asså 😵
Jag visste att om jag öppnar ögonen så kommer jag titta rakt in i ett ansikte och jag kunde nästan se hur det såg ut fast jag blundade.
Jag kände verkligen i varje cell i min kropp att jag inte var ensam, någon fanns i min omedelbara närhet.
Ville bara hoppa ur sängen och springa ut ur sovrummet men vågade inte.
Låg där och blundade stenhårt och väntade på att höra någon andas i mitt öra eller känna nån röra vid mig.
Tillslut har jag ju somnat igen, men så rädd kan jag inte minnas att jag varit förr.
Kallheten i kroppen och paniken både i dröm och vaken.
Fy fan!
Sååå jag är lite trött idag.
Och nä, jag är inte galen.
Eller 🤔
Nä...hej 🖐
